Intrång i utanförskapet

Anki Höglunds tankar kring utställningen

Jag mötte henne i parken. Hon var en av många vadstenabor som hade arbetat på Vadstena hospital. Hon berättade om kvinnorna som skulle lobotomeras. Deras oro över att behöva raka av håret var oftast större än själva ingreppet. Den vänliga personalen täckte över alla speglar...

Efter det följde fler möten med olika människor som bar på berättelser om Vadstena hospital och Birgittas sjukhus. Ur dessa möten har min bildserie Intrång i utanförskapet vuxit fram.

Men det är inte bara berättelserna som skapar en bro till det som en gång var, det gör även byggnaderna. Dessa gamla byggnader med all sin historia står fortfarande kvar. Vi kan besöka dem. Vi kan gå in i dem. Vi kan vistas i samma rum som rösterna som aldrig tystnar.