Information om innehåll
Varje person stoppar i sig cirka 2 kg mat och ungefär lika mycket dryck per dag. För du ska veta vad maten innehåller måste livsmedelsföretagaren märka maten på ett sätt så att det är tydligt och lätt att förstå. Märkningen ska vara på svenska.
Märkning i butik
Livsmedel som säljs i förpackning ska vara märkt med viss information för att du ska kunna välja en produkt som uppfyller dina krav. Märkningen av livsmedel ska vara enkel och korrekt och det finns ett antal uppgifter som måste finnas med. Nedan följer några av uppgifterna.
För fullständig information, se Livsmedelverkets webbplats
Ingrediensförteckning
Allt som använts för att tillverka produkten ska finnas med i ingrediensförteckningen. De ska anges i fallande storleksordning efter vikten som de hade vid tillverkningstillfället.
Mängden av vissa ingredienser som är avgörande för köpet ska anges i märkningen. Det kan vara mängden blåbär i blåbärsmuffins eller kött i kåldolmar. Vanligtvis anges mängden i procent.
Nettokvantitet
Vikten eller volymen på livsmedlet eller maträtten.
Bäst före-dag eller sista förbrukningsdag
Hållbarheten ska anges på livsmedlet. Bäst före-dag är vanligast. Bäst före-dag innebär den dag fram till vilken ett livsmedel som förvarats enligt förvaringstemperaturen har kvar de egenskaper som normalt förknippas med livsmedlet. Ett livsmedel som passerat bäst före-dagen får säljas, men det är företagaren som ansvarar för att livsmedlet fortfarande är säkert för dig som kund. Sista förbrukningsdag ska anges på mikrobiologiskt känsligare livsmedel såsom färsk fisk, köttfärs, organ och råkorv. Ett livsmedel som passerat sista förbrukningsdagen får inte säljas.
Information om livsmedel på restaurang, café eller liknande
Företaget som säljer oförpackade livsmedel, antingen i lösvikt över disk eller serverar livsmedel, har ansvar för att du får information om innehållet och speciellt de ingredienser som kan orsaka allergi. Förteaget har också ansvar för att du inte blir vilseledd. Meny och råvaror ska stämma överens. Vissa produkter som exempelvis fetaost, parmaskinka och parmesan är skyddade ursprungsbeteckningar och det innebär att endast varor som uppfyller kraven på geografiskt ursprung och tillverkningsmetod får kallas för fetaost, parmaskinka eller parmesan.