Hoppa till innehåll?>Hoppa till huvudmenyn
Kristina framför utställningsskärmar.

Kristina Unga Carlberg har ställt ut på biblioteket.

Kristina vill sprida kunskap om skogssamer­nas kultur

Hon lämnade Kiruna 2004, men bandet till sin samiska hemby är fortfarande starkt. I dag bor Kristina Unga Carlberg i Vadstena, där hon jobbar inom hemtjänsten.

När vi träffar henne är det sista dagen för hennes utställning på Vadstena bibliotek, “Hantverk från skogssamernas liv”.
– Det har varit jättestort för mig att få göra det här. Det har stärkt min identitet på något sätt, säger Kristina.

Det var i samband med Samefolkets dag den 6 februari, som utställningen på biblioteket öppnade. Närmar bestämt den 10 februari, eftersom verksamheten var stängd för renovering veckan innan. Det är emellertid redan nu bestämt att det kommer att bli en repris samma tid nästa år.

Lite kunskap om samefolket

Utställningen består av både mjukt och hårt hantverk tillverkat av hennes släkt i Tornedalen. Eller duodji, som sameslöjd heter på samiska.
Orsaken till att Kristina ställt ut är att hon med åren upptäckt att det finns så lite kunskap om samefolket. Inte minst om den gren som hon tillhör: skogssamerna.
– Det man brukar se på teve och i andra sammanhang är fjällsamerna. Jag vill lyfta fram skogssamernas kultur.

Det finns 51 samebyar i Sverige, tio av dem är skogssamebyar. Själv är Kristina född och uppvuxen i Kiruna.
– Så själv har jag inte haft det livet.
Däremot har hon tagit del av det genom farmor och farmor och andra släktingar i byn Parkalompolo, som tillhör Vittangi skogssameby, öster om Kiruna. De levde från början på renskötsel, men fick lägga ner verksamheten när den inte längre gick ihop.

Farmor en förebild

Det samiska språket har hon inte heller med sig. När Sverige skulle försvenskas undervisades inte i det samiska språket i skolan. Hon berättar att hennes farmor inte heller fick prata sitt modersmål tornedalsfinska, som pratas i Parkalompolo, i skolan.
– Vi blev berövade vårt språk.

Samehantverk.

Det hårda hantverket är från Kristinas farbror.

Det textila hantverk som finns på utställningen är skapat av just hennes farmor.
– Farmor är min största förebild i livet. Det känns bra att kunna visa vad hon gjort. Hennes saker finns i alla hem i hembyn.

Det är hennes farbror som ligger bakom hårdslöjden i utställningen. Hans hantverk har fått stor spridning och går att hitta i hela landet.
Kristina berättar att hon själv inte har deras talang.
–  Jag har tummen mitt i handen när det kommer till hantverk!
Däremot tycker hon om att sjunga, så kanske kan hon framöver locka fram jojken ur sig.

Väggbonad i textil.

Väggbonad vävd av henne farmor.