Rahma trivs med jobbet på Wasagården
Hon började som timvikarie till sommaren 2019, nu har Rahma Saed Hussein fast jobb på Wasagården. ”Jag trivs jättebra”, säger hon.
Det är förmiddag på äldreboendet Wasagården. Några ensliga snöflingor singlar ner utanför fönstret när vi slår oss ner i ett sällskapsrum på avdelningen Duvnäs. De första för året. Så det blir lite prat om vädret innan Rahma Saed Hussein undrar:
– Ska jag presentera mig?
Hon berättar att hon är 37 år och kom till Sverige från Somalia i juni 2013. Hon har man samt fyra barn och familjen bor i Motala.
I det gamla hemlandet jobbade hon inom en motsvarighet till den svenska hemtjänsten.
– Jag jobbade i affär också.
Det första jobbet i Sverige var inom hemtjänsten i Motala, sedan en tid som personlig assistent. Det blev också lite mammaledighet och arbetslöshet innan hon för fyra år sedan började som inhoppare på Wasagården. Det var ett bra sätt att komma in i verksamheten, tycker hon.
– Jag har varit på alla avdelningar. Det har gått jättebra, alla hjälper varandra här.
Hon tycker om jobbet. Arbetsplatsen.
– Jag trivs jättebra, både med personalen och brukarna. Och att få lära sig språket. Det känns härligt faktiskt, tycker jag!
Den sociala biten av jobbet är något som Rahma tycker om, som att prata och skratta med brukarna.
Själv har hon förbättrat sin svenska tack vare jobbet och lärt sig mer hela tiden, både från kollegor och brukare, även om hon ibland fått använda papper och penna för att göra sig förstådd.
En detalj hon särskilt uppskattat med jobbet har varit att bekanta sig med olika svenska dialekter.
– Det är roligt, men skånska var lite svårt att förstå, säger hon och skrattar.
Sedan mitten av juni är Rahma tillsvidareanställd som vårdbiträde på Wasagården och jobbar nu endast på Duvnäs tillsammans med åtta kollegor.
– Det känns skönt att ha ett fast schema.
Det är bra sammanhållning i arbetsgruppen. Den sociala biten är viktig för henne.
– Vi hjälps åt när det behövs, pratar och äter frukost tillsammans. Det är trevligt.
Hon trivs också med arbetsuppgifterna. Det är variationsrikt. Inte alltför tungt heller, då det finns bra arbetsverktyg och hjälpmedel.
Rahma bor som nämndes inte i Vadstena, utan pendlar från Motala. Något hon tycker fungerar utmärkt.
– Jättebra. Det är ju så nära till busshållplatsen också!
Det är slut på vår pratstund. Rahma fortsätter med förmiddagspasset. Det är dags för en promenad med en av brukarna, men först ska Roland, som han heter, få på sig jacka, vantar och mössa. Det går åt. Snöflingorna singlar fortfarande ner över Vadstena.